Nu tror husse att han är ute och rastar mig. Ack så han bedrog sig, det är jag som är ute och försöker träna upp honom. Det är så vi hundar tänker. Vi tittar på husse och matte med våra stora och blöta ögon och ber dom att dom skall gå ut för dom får alla möjliga sjukdomar av att sitta och lata sig i soffan, och om dom blir sjuka och dör, då får vi ingen mat. Det är enkelt. Jag har läst min husses sjukjournal, det är ingen rolig läsning, här blandas de värsta vällevnadsjukdomar med ren lathet.

 

Jag har idag bl.a. utmanat både husse och matte på en promenad, mitt mål är att träna så många familjemedlemmar som möjligt varje dag. Jag skall nog få även dom lata tonåringarna att röra på sig; dom som helre sitter och cyklar på en cykel som inte rör sig än går en promenda med mig. Dom är så konstiga.

Dom går iväg till hus där dom har en massa konstiga maskiner som dom tränar på utan att komma ett steg närmare dörren. Vad var det husse sa en gång, "vad är det som går och går men aldrig kommer ut med hunden", jag tror han mena klockan men det är helt klart människorna han pratar om.

 

Förresten jag tror att husse och matte börjar misstänka någonting. Vad tror du jag tänker på? Att jag ligger på deras säng förstås. Jag vill egentligen inte säga någonting men så fort ytterdörren går igen och det är tomt på tvåbenta vuxna brukar jag sneaka in via badrummet till sovrummet. Sen tar jag ett vigt skutt upp och lägger mig mitt på sängen och borrar in nosen i husses huvudkudde. Rumpan brukar jag lägga på mattes kudde, kanske därför hon alltid klagar på att det kliar bakom öronen när hon skall sova.

 

Nä nu har jag inte tid och snacka längre, husse och matte är nere och fixar fika och då måste en passa på och snoka i deras papperskorg. Ibland kan mana gör riktigt fynd där; vad sägs om en påse med doft av gammal hamburgare, en av minga favoriter från Burger King, Som sagt, tjena mittbena, nu sticker jag.

Under tiden kan ni spana in mig och mina kompisar, gissa vem som är jag.

Ibland behövs bara en kortare tur för att vädra rumpan och lyfta bakbenet några gånger. Nu skall både rastahuden Fiffi och Nanook Iceberg the Great ut och rastas. Då uppstår alltid frågan. Skall jag ta vanliga kortrundan? Eller skall jag ta vanliga kortrundan baklänges? Eller kanske jag skall välja en helt ny kortrunda som är helt unik för dagen.
Denna typ av frågor rörs sig i en rastares medvetande när han spänner på kopplena, fyller fickorna med plastpåsar för att ge sig ut i verkligheten.
Den gamla vanliga rundan åt rätt håll är mest trygg och enkel, hundarna och jag vet precis var vi skall gå, alla drar åt samma håll och varje buske och elskåp är uppmärkt som på ett snöre.
Att gå rundan baklänges ger lite snurr åt livet; här finns buskar och stolpar på andra sidan vägen som inte besöks lika ofta. Lite spänning i tillvaron kanske?
Men att ta en ny runda för kortrundan, nja det blir lite för äventyrligt. Vem vet vad som döljer sig bakom den där häcken t.ex. Vem vet vem som kommer runda det där hörnet där borta? Sitter det lömska katter bakom den där grinden och stirrar ut mina hundar? Katter kan ju vara fräcka som få¨, sitt och fånstirra på oss hundar och blanka tusan i att vi är mycket större, starkare och har elakare röst. Dom kan vara direkt utmanande och oförskämda.
Jag tror vi väljer vanliga kortrundan åt rätt håll idag också...

...är inte bara att gå två varv runt huset eller en åtta runt äppelträden i trädgården. Nej det krävs något mer, det krävs att du lägger ner all din energi, all din fantasi för att finna den optimala rastvägen som ger din hund all den motion den behöver och doftintryck för flera dagar framåt. Du måste passera x antal stolpar, elskåp och mindre buskar i omgivningen för att hålla din hund uppdaterad på vilka andra fyrbenta varelser som befolkar din omgivning.